Cissi har spelat i Jäders damlag sedan 2020. Att det blev just Jäder – eller ens fotboll – var egentligen en ren slump.

Jag brukade spela badminton med min kompis Rasmus, men han valde att svika våra återkommande drabbningar och flytta till Västerås.

Det gjorde det betydligt krångligare att få till våra matcher, så jag behövde hitta något nytt att fylla fritiden med.

Av en ren tillfällighet såg jag då att en bekant la ut på Facebook att hon hade fått en hjärnskakning under senaste fotbollsträningen

Normala människor kanske hade skickat ett “krya på dig”, men jag började istället ställa frågor om hennes fotbollslag.

Jag frågade vilket lag det var, vilken ambitionsnivå de hade och hur verksamheten fungerade. Och på den vägen blev det Jäder.

Fotboll var dock inte helt främmande för mig. Jag spelade som barn, men slutade innan det blev 11-manna, offside och alla de där reglerna som verkade onödigt avancerade för en yngre version av mig.

Så här i efterhand är jag väldigt glad att slumpen ledde mig hit.

 Jag trivs otroligt bra i laget och fotbollen har blivit så mycket mer än bara en träning några gånger i veckan. Det som gör att jag fortfarande är kvar är framför allt människorna. Vi är ett härligt gäng med mycket skratt, pepp och gemenskap – både när det går bra och när vi undrar om bollen egentligen är allergisk mot målet.

Under mina år i damlaget har jag utvecklats både som spelare och person. Jag har fått utmana mig själv, lärt mig massor och fått uppleva allt från fantastiska matcher till träningar där benen känts ungefär lika samarbetsvilliga som en trotsig treåring.

För mig handlar tiden i Jäders damlag inte bara om fotboll. Det handlar om gemenskapen, alla minnen vi skapat tillsammans och känslan av att alltid ha ett gäng människor att skratta med. Jag ser tillbaka på åren med stor glädje och tacksamhet, och jag hoppas att det blir många fler år framöver.